Test

Test

Att lyssna

Jag har huvudet och hjärtat fullt av jullovsreflektioner, men de får mogna en stund till.
Ribbolita skrev häromdagen om att lyssna. Det fick mig att tänka på de här raderna:

Please Listen
When I ask you to listen to me
and you start giving me advice,
you have not done what I asked.

When I ask you to listen to me
and you begin to tell me why
I shouldn’t feel that way,
you are trampling on my feelings.

When I ask you to listen to me
and you feel you have to do something
to solve my problem,
you have failed me,
strange as that may seem.

Listen! All I ask is that you listen.
Don’t talk or do – just hear me.

And I can do for myself; I am not helpless.
Maybe discouraged and faltering,
but not helpless.

When you do something for me that I can
and need to do for myself,
you contribute to my fear and
inadequacy.

But when you accept as a simple fact
that I feel what I feel,
no matter how irrational,
then I can stop trying to convince
you and get about this business
of understanding what’s behind
this irrational feeling.

And when that’s clear, the answers are
obvious and I don’t need advice.
Irrational feelings make sense when
we understand what’s behind them.

Perhaps that’s why prayer works, sometimes,
for some people – because God is mute,
and he doesn’t give advice or try
to fix things.
God just listens and lets you work
it out for yourself.

So please listen, and just hear me.
And if you want to talk, wait a minute
for your turn – and I will listen to you.
Author Unknown

För en sån som jag, som alltid vill hjälpa till att finna lösningen, är det nyttiga ord. Jag tar dem med mig in i 2014.

Överkörd

Efter en natt med för lite sömn (tusen tankar i huvudet, ingen ro i kroppen, somnade till slut runt halv två), kommer attacken krypande.

jag känner det direkt på morgonen, en kramp från höger revben och ner, så småningom kommer kniven i ryggen och snart därefter full kramp under revbenen. Kallsvett, illamående och ont. Ont, ont, ont.

Tabletten hjälper på en halvtimme och nu sitter jag i soffan och känner mig… Överkörd. Helt slut. Som om jag kört triathlon omochomigen.

magnetröntgen visar inget, gastronomi visar inget och den luttrade kirurgen råd var ”är det inte värre får du ta dina tabletter och leva med det”

dags att söka sig till alternativ medicin? Var börjar en då?

Frukostmat?

Behöver tips på bra frukostar, med fördel proteinrika och kolhydratfattiga, som inte innehåller ägg.

Hit me.

Och är bättre än eller

Lördagsfm på gymet. Vanligen väljer jag -Body pump eller zumba? Igår: OCH.
Jepp, körde först 60 min body pump och fortsatte med 60min zumba. Dubbelpass. Så. Jäkla. Skönt.

Men nu måste jag börja prioritera måndagsyogan. Mina muskler vill strääääckas ut.

Inte helt oävet

Måndag -paolopasset
Tisdag -tog uppföljningsmötet med min medarbetare under en 45min rask promenad Onsdag -cyklade tor jobbet, en dryg kvart i var riktning
Torsdag -45min crossfit
Lördag -en timme zumba

Gött!!

6,5 veckor senare…

Viss förändring kan ändå skönjas (startsiffror från 23/9 inom parentes):

Vikt: (64,8) 63,0
Arm: (27) 26
Midja: (82) 79
5 under naveln: (92) missade jag att mäta imorse, återkommer!
Höft: (94) 94
Lår: (52) 51
Knä: (36,5) 36

Hade ju klart hoppats på mer, men blir en lat efter sjukdom och slarvar med maten, så får en inse att det inte händer automatiskt. Fortsätter på min quest, i mitten av februari ska ju bikinin på 🙂

Golden oldie

Efter ett par veckors sjuka/orkeslöshet kom suget idag.

Hann inte till gymet, men körde den gamla ursprungliga Paolokvarten. Som en extra bonus hängde maken på.

Och till stretchen anslöt hela tjejtrissen.
Härligt!

Stretchar komfortzonen

På väg till mindfulnessutbildning. Första lektionen av fem.

långt utanför min komfortzonen (trots att jag verkar inom ett sk ”mjukt” yrkesområde). Men väldigt nyttigt för mig. Tror jag.

När det flyter

Tisdagar är logistikdagar.
Storsötan rider 16.45-18.00
Piff&Puff dansar 17.30-18.10.

Tar vi vars en aktivitet är första gänget hemma tidigast 18.30, och då gäller det att brassa käk. Pronto.

Idag pep Storan hela vägen hem om hur hungrig hon var och vilken dryyyyg läxa hon har till imorrn. Givetvis var vi först hem och givetvis var all mat i frysen. Förberedde mig på utbrott, men döm om min förvåning när hon, utan att jag säger ett ord:
a) byter om till vanliga kläder från stalloutfiten
b) hänger undan stalloutfiten på sin plats
c) glatt skuttar upp på sitt rum och säger ”jag passar på att göra läxan medan du fixar mat”

Tweeniemorsan letar fortfarande efter sin tappade haka och undrar om det är läge att köpa lott?