Löpande band

Med första barnet ägnades timmar och åter timmar åt att lära känna varandra. Vi pratade med henne, tittade, beundrade och lekte.

Förstod att det inte skulle bli samma den här gången, men inte att det skulle bli annorlunda. Med två småttor hamnar logistiken i centrum. Ammabyta-söva ska synkas och sen rulla på, allt handlar om synk och att få det att flyta smidigt.

Jag kommer på mig själv med att rusa runt som om det enda syftet med tillvaron är att mätta och torra barn sover nöjt så jag hinner duscha, röja, uträtta ärenden…… vilket jag såklart inte uppnår, för mina barn är just barn och inte programmerbara maskiner.

Och även om jag för stunden blir frustrerad när de vaknar och ”förstör” min plan, så är jag egentligen, på lång sikt, tacksam innerst inne. För det här är inte tiden för perfekt städat hem, målade tånaglar och avbockad ”att göra”-lista. Det här är tiden för bebisgos, för trygghet och ro, för närhet. För etablerandet av en livslång relation. För kärlek.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s