Med första barnet ägnades timmar och åter timmar åt att lära känna varandra. Vi pratade med henne, tittade, beundrade och lekte.
Förstod att det inte skulle bli samma den här gången, men inte att det skulle bli så annorlunda. Med två småttor hamnar logistiken i centrum. Ammabyta-söva ska synkas och sen rulla på, allt handlar om synk och att få det att flyta smidigt.
Jag kommer på mig själv med att rusa runt som om det enda syftet med tillvaron är att mätta och torra barn sover nöjt så jag hinner duscha, röja, uträtta ärenden…… vilket jag såklart inte uppnår, för mina barn är just barn och inte programmerbara maskiner.
Och även om jag för stunden blir frustrerad när de vaknar och ”förstör” min plan, så är jag egentligen, på lång sikt, tacksam innerst inne. För det här är inte tiden för perfekt städat hem, målade tånaglar och avbockad ”att göra”-lista. Det här är tiden för bebisgos, för trygghet och ro, för närhet. För etablerandet av en livslång relation. För kärlek.
Blogroll
Kategorier
Arkiv
- februari 2016
- januari 2014
- november 2013
- oktober 2013
- september 2013
- augusti 2013
- juli 2013
- juni 2013
- mars 2013
- februari 2013
- mars 2011
- februari 2011
- januari 2011
- november 2010
- oktober 2010
- september 2010
- augusti 2010
- juli 2010
- juni 2010
- maj 2010
- april 2010
- mars 2010
- februari 2010
- januari 2010
- december 2009
- november 2009
- oktober 2009
- september 2009
- augusti 2009
- juli 2009
- juni 2009
- maj 2009
- april 2009
- mars 2009
- februari 2009
- januari 2009
- december 2008
- november 2008
- oktober 2008
- september 2008
- augusti 2008
- juli 2008
- juni 2008
- maj 2008
- april 2008
- mars 2008
- februari 2008
- januari 2008
- december 2007
- november 2007
- oktober 2007
- september 2007
- augusti 2007
- juli 2007
- juni 2007
- maj 2007
- april 2007
- mars 2007
- februari 2007
- januari 2007
- december 2006
- november 2006
- oktober 2006
- september 2006
- februari 2006
- januari 2006
Meta
Annonser