Sorg

BVCpsykologen ringde igår. Vi (hon vill träffa pappan också) ska dit på fredag.
Givetvis snurrar tankarna i huvudet nu; vad ska jag ta upp? hur? i vilken ordning? och så vidare.

Allt tänkande har hjälpt mig identifiera en av alla känslor som konkurrerar om utrymmet i mig nu. Sorg.
Det känns lite övermaga att säga att jag, som blivit välsignad med tre underverk, sörjer. Men det gör jag. Dels sörjer jag allt skit vi var tvungna att gå igenom för att komma dit vi är och dels sörjer jag den graviditet och mammaledighet jag inte fick.

Jag hade så många bilder i huvudet av hur det skulle bli när jag var gravid och sedan hemma med vårt andra barn. Det blev inte så, eftersom de är två. Det är inte sämre, men annorlunda, och jag sörjer det som inte blev.

Å ena sidan känns det som tabu att tänka så, nästan som att jag måste bestämma vilken av våra ljuvliga töser jag tänker bort när jag känner så. Men å andra sidan känner jag att jag måste vara ärlig med min sorg. Den innebär inte att jag inte är glad och tacksam för det liv jag har, för det ÄR jag. Det finns bara en alternativ verklighet som jag aldrig fick uppleva, och det kan jag tycka är ledsamt.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s