Provocerad

Läser fantastiska Innan du fanns-bloggen och Lindas inlägg om väntanlängtanträskhelvetet.
Oerhört välskrivet och en bra bekräftelse för dem som förstår och en bra förklaring till dem som står bredvid.

Men bland kommentarerna står följande ”Jag säger som jag har sagt sen dag 1; du är gravid nästa år. Och då har du glömt all smärta du känner idag.” och jag blir… provocerad.

Har funderat på det sedan jag läste det igårmorse och nej, jag kan inte släppa det.

Jag har ju varit där. Hoppats, förtvivlat, medicinerat, räknat, gråtit, förbannat. Jag har blivit gravid två gånger, jag har fött tre fantastiska barn. Smärtan är givetvis inte akut nu som den var då, men jag minns den. Den och sorgen är en del av vem jag är.
Och det känns viktigt att den finns kvar.
Som en påminnelse att vara lite ödmjuk inför livet.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s