Men alla aaaaandra…

Den som har flest prylar när man dör, vinner. Brukar det heta.
Det måste vara fel.
Den som har flest prylar som barn, vinner. Måste det vara.
Jag är fostrad till att tidigt ta ansvar för pengar och tycker att min pappa gjorde rätt i att lära mig spara till sådant jag ville ha. Jag kommer aldrig att glömma när jag köpte min första bergsprängare för sparade pengar*. Ojojoj, när jag gick längs Drottninggatan med kartongen i famnen. Gick? Snarare s v ä v a d e.
Jag tycker att det är bra på så många sätt: lära sig pengars värde, lära sig planera, fortsätta uppskatta det man får…osv osv**. Maken delar min bild och vi är rörande överens om att vi inte vill bli som de föräldrar som köper saker till barnen helatidenjämt.
Men.
Samtidigt vill jag ju skämma bort mina barn. Jag har de ekonomiska möjligheterna att ge dem mer än jag gör. Jag vet hur glada de blir de få gånger de får något ”på lyx”.
Och sedan kommer hela ”alla andra”-aspekten. Det gör ont att höra hur ledsen Storsötan är över att bästisen på bara ett par ynka veckors ”lördagspresenter” fått alla fyra Barbiemusketörerna när hon fick en i födelsedagspresent och fortfarande sparar veckopengar till nästa.
Jag vill mina barns bästa och på lång sikt vet jag att vårt sätt är bra. Rätt. Men samtidigt minns jag att jag ju också avundades mina kompisar som fickfickfick. NU uppskattar jag pappas filosofi, men DÅ önskade jag att jag hade mer av allt.
Åh, denna balansgång.
*först i vuxen ålder begrep jag att pappa sköt till en del pengar när jag inte såg, men det viktiga var principen.
**och givetvis miljöaspekten av att inte konstant köpa nyttnyttnytt!
Annonser
Det här inlägget postades i Föräldraskap. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Men alla aaaaandra…

  1. uniflora skriver:

    Åh det är så svårt det där. Jag tror ni gör rätt. Jag fick absolut inte allt när jag var liten, men jag fick inte heller lära mig att ta bra ansvar för pengar. Det kan jag lida för idag då jag hur lätt som helst spenderar en hundring här och en där för att köpa skit jag inte behöver. Önskar jag tänkte till lite innan jag lät mig själv sväva iväg.

    Och jag led också när ”alla andra” fick saker. Men alla andra får inte saker hur som helst. Det är vissa. Men det är svårt att förstå när man är liten. Det är nog bara att ta skriken, bråken och stå fast vid det ni tror på. Och nån gång då och då ge nåt extra – men bara så länge det fortfarande uppskattas och inte tas som självklart.

    Kram

  2. Helga skriver:

    Tror också ni gör rätt. Dessutom är väl all forskning ense om att det barn uppskattar mer än prylar, är tid med föräldrarna. Men den är inte lika lätt att visa upp för kompisarna.

  3. Pernilla skriver:

    Ni gör rätt. I långa loppet är det tid och inte prylar som dom vill ha. Hade en kompis som alltid fick allt på sin julklappslista, och lite till, och jag var så avundsjuk i typ en vecka… Min familj åkte istället på resor utomlands, medan dom alltid stannande hemma. Ni åker ju också på familjeresor , typ Thailand etc, och det är ju så mycket mer värt istället för prylar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s