Släkten är värst, del 1

Inte värst, men klart svårast att hantera.
Min mamma älskar att sticka. Och barnbarn = oändliga ursäkter för att knåpa ihop koftor och tröjor och västar.
Men hon kan inte få proportionerna rätt.
Jag kan inte sticka (eller snarare: har inte tålamod till det), men det kan inte vara så svårt att mäta och sedan följa måtten. Eller?
Jag blir så ledsen när hon har lagt ner tid och kärlek på att göra något till barnen och vi får ner en kofta som är tre gånger för bred och Britney-kort över magen.
Gång på gång.
Jag har påpekat detta. Gång på gång.
Erbjudit mig att köpa tröjor i rätt storlek som hon kan ha hemma och måtta mot. Ta mått på ungarna och maila. Men hon kör på och hävdar att hon minsann mätt.
Nu har jag precis rensat Storsötans garderob och städat undan åtta (8!) koftor som alla har det gemensamt att ärmarna är för korta, det skulle rymmas hockeyskydd och 80-talsaxelvaddar på bredden och de slutar mitt på magen.
Vad fan gör man?
Nästa avsnitt i ”släkten är värst” handlar om den statuskåta svägerskan. Stay tuned….
Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Släkten är värst, del 1

  1. Uniflora skriver:

    Det är jättesynd och så symptomatiskt att föräldrar inte lyssnar på sina barn. Iaf är det så hos mig.

  2. Helga skriver:

    Haha, känner faktiskt igen det där. Nu stickar jag iofs själv, men svärmor slår mig med hästlängder. Och tröjorna hon gör till Q har oftast för långa ärmar och så är de för korta. Jag har trott att det beror på att Q har lång rygg, för det har han. Men kanske är det mönstren det är fel på?

    Jag skulle helt brutalt fota högen med åtta koftor och mejla henne tillsammans med måtten. Det måste ju vara roligare för henne att veta att koftorna används!

    Väntar med spänning på att få läsa om svägerskan!

  3. kattmamman skriver:

    Vi har precis samma ”problem” med svärmor. Jättefina koftor med hur breda halslinningar som som helst och för korta.

    Men barnen får använda ändå ibland, bara för att de verkligen uppsakttar farmor. Och nu senast fick Lill en jättefin kofta som sitter perfekt. Synd bara att den är kritvit och i ylle, den lär vara fläckig ganska snart…

  4. Pernilla skriver:

    He he, vet inte om jag ska skratta eller gråta! Roligt att läsa om men det måste vara oerhört frustrerande att vara mitt upp i.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s